Men hur gick det nu då?
Ja, hur gick det i spex-SM? Fruktansvärt bra, skulle jag säga, men det är svårt att förklara utan att låta som en dålig förlorare.
Såhär: Vi vann inte. Linköping tog hem priset för andra gången i rad. De levererade ett jättebra spex, som följde rimtraditionen och som hade många ordvitsar. Det var ett väldigt "klassiskt" studentspex, om det nu finns något sådant. De hade snygg scenografi, och framförallt en stor fet ROBOT med lysande ögon som vandrade in på scenen och började klättra upp i deras Eiffeltorn. Det är ju sjukt svårt att konkurrera med det, särskilt då det var det sista som hände under tävlingen, då Linköping var sist. De vann scenografipriset, vansinnigt välförtjänt.
Hur gick det för oss då?
Till att börja med var vi oroliga att vi skulle gå över tiden. Efter 60 minuter drogs ridån, och vårt spex var verkligen på gränsen till för långt, 58 minuter på genrepet. Men man vill ju utnyttja hela timmen! Regissören hade därför skapat tre katastrofplaner, om vi skulle börja dra över tiden. Vi hade mellantider antecknade från vårt genrep, och hade hela tiden koll på tiden. Om vi var mer än 2 minuter sena vid en viss punkt i spexet skulle "2-minutersplanen" gå in, 4 minuter sena skulle ge "4-minutersplanen", och 6 minuter sen var "4-minutersplanen" plus en låtstrykning. Till sist hade vi "Bongoplanen", som gick ut på att bongotrummorna skulle börja spela innan klockan slog 60 minuter. Det finns nämligen en regel om att man inte bryter slutsången, och vår slutsång började med bongotrummor, hur många takter hade vi dock inte sagt...
När vi kom till tillfället i manus när det var dags att ta beslut låg vi 2,04 efter tiden. Johanna, som hade fått i uppgift att ta beslutet tystnade någon sekund, och sa sedan "vi kör!". Det gällde att snabba på, och efter att skådis hade snabbat på sista scenen, spontant hoppat över några repliker och en i ensembeln klippte bort halva sin sista monolog (som dessutom var hennes enda repliker i hela spexet) så landade klockan på 59,22 när bongotrummorna började spela (på originalstället i manus). Det var de vackraste bongotrummorna jag någonsin hört, vi hade hunnit med 38 sekunder tillgodo!
Under hela spexet hade vi tyckt att vi hade fått väldigt mycket skratt, och när slutsången klingade ut hade vi fått stående ovationer. Det var endast vi och Linköping som fick det - galet!
Resten av dagen handlade i princip bara om att få beröm. Alla vi pratade med var superimponerade av oss, och giganter som Kårspexet från Stockholm tyckte att vi var helt fantastiska. Det var svårt att ta in allt beröm från alla håll, och långsamt kanske vi vågade hoppas på att kanske, kanske få bära hem bucklan.
Det var dags för bankett, och vi tog hem priset för bästa musikaliska framträdande. Det var definitivt ett av prisen som jag och de andra i bandet/kvartetten verkligen hade hoppats på då vi, med endast ett fyrmannaband och en kvartett, var det solklat minsta bandet. De flesta spexen hade orkestrar med båda stråk och blås, och vi hade inte ens ett trumset! Men vår musik blev felfri och snygg, och det kändes härligt att få ett bevis på det att ta hem till Umeå.
Så var det dags för priset för "Bästa spex". Runt mitt bort med tio personer trodde ALLA att Umeå skulle vinna, och runtomkring de andra Umeådeltgarna lät det nästan likadant. Jag vågade ändå inte hoppas, och mycket riktigt vann Linköping, enligt rykten med minsta möjliga marginal mot oss.
Resten av banketten och efterfesten handlade om att festa och prata med spexare från de andra föreningarna som var missnöjda med att vi inte hade vunnit, då det var vårt spex som de hade skrattat mest till. Även folk från Linköping kom fram och sa att de hade trott att vi skulle vinna.
Varför vi inte vann, trots att vi tydligen var publikfavoriter, kan man ju bara spekulera i. Den största anledningen tror jag är att vi inte var ett "klassiskt" spex. Vi hade inte ordvitsar på rad, vi rimmade inte. Vi hade en (hel) del under-bältet-humor (som iofs var snygg), och vi hade inte klassisk struktur på låtar och omstartslåtar. Och framförallt så handlar det ju om den åtta man starka juryns tycke och smak, och deras smak speglade tyvärr inte publikens smak helt. Det är bara att acceptera, men visst är det tråkigt. Vi hade nog inte ältat och pratat lika mycket om det om vi inte hade varit publikfavoriter. Om Linköping hade varit publikfavoriter och vunnit hade vi ju bara lyft på hatten och gratulerat, för de var sjukt bra.
Totalt fick Linköping tre priser, Stockholm tre priser, Örebro två priser, Luleå och Umeå ett pris var. Lund gick lottlösa, trots att de levererade de absolut bästa sångnumrena i tävlingen. De dracks en hel del grogg av Lundaspexarna (från deras egen Grogg-buss!) efter prisutdelningen, så kan vi säga.
Men, sammanlagt är jag ju sjukt nöjd! Vi levererade ett grymt spex, fick så mycket beröm att det inte gick att ta in, och vi träffade mängder av härliga människor. Dessutom har vi 22 personer upplevt något som kommer bli ett minne för livet, och som vi kommer prata om länge när vi kommer tillbaka till Umeå. Det var värt allt slit, absolut.
Lugn
Nu har jag och två klasskamrater landat i Härnösand. Detta är den ultimata kontrasten till spexhelgen, som var hysterisk, med högt tempo och mängder av folk. Här på diakonigården, som vi bor på, är det bara vi. Lugnet är påtagligt, det kommer bli en intressant och skön vecka.
Bästa musikaliska framträdande
Och vi förtjänar det så fruktansvärt mycket.
Örebro!
Kvart i fem igår morse körde vår buss in i Örebro. Sedan dess har vi hunnit med vansinnigt mycket, bland annat att bekanta oss med teatern (som är stor!) och gå i invigningsparad. På torget skulle alla spexet göra en liten teaser för sitt spex, och efter vår teaser har det varit folk som har sagt att de verkligen ser fram emot vårt spex, och det känns ju både kul och läskigt..!
Idag har vi tittat på Stockholm, Luleå och Örebro. Stockholm var råbra, men de var inte så lika oss i sitt spexande, så det är otroligt svårt att jämföra.
I morgon klockan ett är det vi som kör, det ska bli så fruktansvärt kul!
Nästa: Örebro
Det blev ett fullsatt genrep ikväll, och det var alldeles vansinnigt roligt! Alla tyckte att det var jättebra, vi höll tiden och i princip allt gick som det skulle.
Eftermiddagen började i och för sig med att vi inte kom iväg med vår dekor, eftersom batteriet på vår lastbil (som lustigt nog kommer från firman "rent a wreck"...) laddade ur. Dessutom går det inte att öppna förardörren inifrån , men det är ju bara detaljer... Vi hoppas att bussen är i något bättre skick!
I morgon kväll åker vi, och torsdag kväll ska vi flytta in våra grejer på Hjalmar Bergman-teatern i Örebro. Satan vad kul det här ska bli!
Bilder från Ljusgården i Lärarhuset, där vi hade vårt genrep. En aningen mindre scen än vad vi ska vara på nere i Örebro, kan man säga...
Pepp pepp pepp!
I morgon kväll åker vi till Örebro! Första mötet om denna händelse var i november, och nu är vi äntligen här! Ikväll har vi genrep för alla våra vänner som inte ska följa med oss ner.
¨
Igår hamnade gruppen i den obligatoriska svackan. Vi har repat varje kväll i över en vecka, och då tidsgränsen är väldigt noga på spex-SM (exakt en timme, sedan dras ridån), så var det återigen dags att stryka i manus. Denna gång var det inte klippning för att hamna under tidsgränsen, utan mer för att ha marginal. Hur mycket marginal vi behöver var vi inte överrens om, och stämningen blev inte den bästa för en stund. En sådan fas är ju dock helt normalt att man har när man har kämpat så länge, och jag är inte alls orolig över att stämningen idag på genrepet kommer vara annat än strålande. Vi behöver applåder och jubel nu, inte repa för tomma stolar.
Nu börjar ju också vinnarskallarna komma fram. Efter att ha sett ett klipp med en av våra konkurrenter började vi genast utropa "Tråkig dekor!", "Alla ser likadana ut!", "Mossigt tema!", "Vilken ful sminkning!". Kanske mest för att försöka ge oss själva bra självförtroende, för man kan ju inte gå in i en tävling utan att vilja vinna. Sedan ska vi ju ha vansinnigt kul också såklart, men det kommer vi ha utan att behöva tänka på det.
Jag hittade en bild på Turandot, som hon ser ut i operan, som vår föreställning baseras på. Vår Turandot har färggladare kläder och sämre hållning, annars är det väl ganska likt. I operan finns det dock inga tvspelshjältar, inga äpplen, och det finns endast EN citrusfrukt...
¨Att se fram emot
Det har varit en intensivoch lugn vecka på samma gång på något märkligt sätt. Dagarna har bestått av plugg, och kvällarna av rep, men i ett behagligt lugnt tempo på ett sätt. Idag hade jag sovmorgon, och känner hur jag blir friskare och piggare för varje dag. Nu är jag ledig fram till onsdag kväll, då vi åker till Spex-SM i Örebro.
Det ska bli så grymt kul att få åka iväg med en hel hög härliga spexare, och dessutom få träffa massa nya människor i Örebro. Det känns som att vi ska på klassresa, vi ska ta med luftmadrass och sovsäck, och vi har fått en packningslista. Att jag dessutom ska vara borta en vecka till efteråt (vårdcentralsplacering i Härnösand), gör att min packning bli ändå större. Jag tänker att den veckan kommer bli tuff eftersom det blir långa dagar och mycket nya intryck, men samtidigt lugn och skön eftersom kvällarna är lediga, och man inte har något planerat alls att göra. Det ska bli riktigt härligt, vi planerar att spela spel, åka till Sundsvall någon dag och annars bara ta det lugnt. När vi kommer hem är det en och en halv vecka innan det är tenta och terminen är slut, tokigt och skönt på samma gång.
Dagen efter
Avmaskerad
Åh, allting blev så himla bra igår. Maten var toppen, alla gäster supersnygga, spexen roliga och dansen fortsatte till långt in på småtimmarna. Festkommittén är oförskämt nöjda med kvällen!
Medan alla gästerna som var på festen inte behöver göra något mer än att ta det lugnt idag så ska vi ner till lokalen och kolla att vi städade så bra som vi trodde att vi gjorde inatt. Resten av dagen kommer gå i ett behagligt långsamt tempo.
Den supersnygga festkommittén!
Punchen kommer!
Maskerad!
Det är femte maj och snön yr utanför fönstret. Detta skulle kunna knäcka mig, om det inte vore för att det är SUMO-fest idag. Det är festen som jag och mina vänner i festkommittén har laddat för och planerat i tre månader, och idag är det äntligen dags! Jag har sovit ganska dåligt inatt, då jag har försökt planera det sista i huvudet istället för att sova. Jag har aldrig varit med och arrangerat en sådan stor fest innan, och man funderar ju på om det är något stort och viktigt vi glömt... Min mask är färdigpysslad i alla fall, och det ska bli härligt att få ta på sig långklänningen och göra sig fin. Det kommer bli en toppenkväll!
Vååår!
Just när jag trodde att det var dags att återgå till vardagen så blev det Valborg! Champagnefrukost med vännerna som jag inte har träffat på flera veckor, och sedan traditionsenlig sång med studentkören på Campus. Jättefint väder, mängder med människor, valborgseld och klassiska valborgssånger, så var det äntligen vår! Sedan fortsatte delar av kören mot hemmafest, med stämsång och vin. Idag är det planering av helgens stora fest som gäller, maskeradbalen för 110 pers med Umeås roligaste människor! Det ska bli alldeles fantastiskt roligt!
Men innan helgen ska jag gå tre dagar i skolan, och det ska bli ganska skönt att få några vardagar mellan allt annat skoj. Spexen ger faktiskt tillbaka lite pluggmotivation, och det behövs när terminen börjar närma sig slutet och man helst vill grilla och dricka rosévin. Nu är det medicinsk psykologi i två veckor, Vårdcentralsplacering en vecka, och sedan Bild- och funktionsmedicin i en vecka - sedan är det tenta! Tokigt, men ganska skönt också. Termin fem har varit snäll mot oss, och det tror jag att vi behövde efter patologin.
Premiär: check!
Så var premiären avklarad. Mycket folk i publiken, en våldsamt lång föreställning med många skratt och jubel. För min egen del gick det riktigt bra första set, men under andra set gick min mikrofon sönder, så jag fick gasta som en idiot för att höras, inte så kul. Jag tjurade en stund, men sedan blev det premiärfest med mat, tal, medaljutdelning och dans, och då kändes det bättre. Jag har ju fem chanser till att göra ett bra andra set, som tur är.
http://linamusique.blogg.se/images/2012/pic_200030596.jpg" class="image">
Bästa medicinen
Skratt, sång och pepp med alla fantastiska spexvänner.
Jag är på bättringsvägen och idag är det premiär för Ragnarök!
Pang pang!
Foto: David Sandén
Sjukstuga
Usch, vad jag tycker synd om mig själv. Istället för att hänga med mina spexvänner så ligger jag hemma i sängen i feber och huvudvärk. Det är ju inte mycket annat man kan göra än att vila, så det blir ingen inflyttning på teatern i morgon för min del. Nu håller jag bara alla tummar i världen att jag inte mår sämre i morgon, utan att det värsta är över. Premiären är ju inte förrän på onsdag, så tills dess borde jag ju vara tillräckligt frisk. Men så länge jag är sjuk så kommer jag ligga här och oja mig och tycka oerhört synd om mig själv. Det är ju ingen annan som kommer göra det åt mig, menar jag.
"Ursäkta, men du får väl inte vara här..?"
Det är känslan jag har just nu, när jag går runt på kardiologen. Närsomhelst kommer någon säga till mig att jag inte har där och göra och be mig gå. Vi går runt och pratar med patienter på både kardiologen och hjärtintensiven, och det känns ju helt förbjudet. Nu är det ju inte så, utan det är faktiskt mina skoldagar som ser ut såhär, och det är ju helt fantastiskt. Det känns verkligen helrätt.
I veckan har jag också sett lite undersökningar, bland annat ett arbets-EKG och en ballongvidgning.
Att sticka in en ståltråds-liknande grej i handledsartären och föra upp den hela vägen upp till hjärtat, för att sedan hitta anledningen till infarkten, vidga kärlet och sätta in ett ståltrådsnät på mindre än timme medan patienten är vaken är ju helt otroligt. Ingen narkos, inga stygn - ingenting! Att i framtiden få fortsätta se tekniken gå framåt ska bli väldigt spännande!
Sammanfattningsvis känns den första klinikveckan intressant, lite rörig, men väldigt motiverande. Nu ska jag bara bli lite varmare i kläderna.
I morgon bitti ska jag gå med undersköterskorna. 06.45 ska jag infinna mig på avdelningen, inte riktigt min tid på dygnet, så det blir tidig läggdags ikväll.
